Farval.

Tro det eller ej, men nu drar jag harifran.

Ar inte det minsta nojd med det har stallet, sa nu finns jag pa;
http://jennythenanny.blogspot.com/

Ses dar’ra?

Ring Ambulansen…

… horde jag syster elak skrika mellan mina egna andetag som ekade i mitt huvud. Jag lag dubbelvikt over diskbanken, oformogen att sta uppratt och med ett krampaktigt tag om disktrasan.

Bara ett kort tag innan kande jag hur det borjade varka pa hoger sida av magen, till en borjan inte sa farligt, men det okade i kraft radikalt. Jag bad Pappanik kora mig till det stora kopcentret dar jag kopte varktabletter – det finns inget som inte kan botas med varktabletter! Nar vi kom hem, tog jag tva och stallde mig sedan for att diska. Det var da det hande. Det smallde till – som en explosion i magen. Jag tappade andan och min kropp slangdes framat…

Syster elak stod med en hand pa min rygg och den andra letandes i en diagnosbok. Pappanik satt vod datorn och letade efter nummer till sjukvardsupplysningen.De sprang emellan koket och kontoret, medan jag stod dar. Och forsokte andas. Luften tog slut, sa det blev bara korta, snabba andetag som fick mig att bli yr. Smartan pulserade fortfarande och okade per sekund.

Nar jag horde syster elak ropa om ambulans, tvingade jag mig upp i halvliggande ganglage. Gick – naja – slapade mig genom hallen med tararna fallande fran mina kinder. For jag grat inte, tararna bara foll konstant. Konstant och ljudlost. Jag vadjade till Pappanik att inte ringa nagon, att lata mig vila en timme och se om det blir battre. Syster elak protesterade och sa att jag skulle do inom en halvtimme om vi inte ringde.

Vi kompromissade med att jag skulle ga och lagga mig, pappanik skulle ringa sjukvardsupplysningen och bara fraga vad det kunde vara. De knuffade mig uppfor trappan, och smartan var olidlig, jag ville bara lagga mig ner och do.

De lade mig pa sangen och pappanik fragde exakt vart det gjorde ont. Jag visade honom, och plotsligt tog han tag i min ena fot. Han drog upp benet och trock det mot mig. Jag skrek till av smarta, men han holl ett stadigt tag.

Efter nagra minuter fragade han om det kandes battre – jag stallde mig upp och smartan var som bortblast.

Da sager Pappanik; Lilla Jenny, nar du lanar min roddmaskin, sa MASTE du stretcha efterat – annars kommer du fa ont. Jag rodnade och nickade nastan osynligt innan jag gick nedfor trappan igen och fortsatte att diska.

We want to drink your brainjuice. Eller nat. Jag vet inte.

Ja, alltsa, nu ar det dags att ta pa tankarkepsen!

Vi vill ha roliga, kluriga, pinsamma eller helt enkelt underbara uppdrag, so go for it!

Avdelning tragiskt.

Jag bara fortsatter att plocka pluspoang.

Inatt nar jag kom hem vad Pappanik vaken. Jag fick en lysande ide att varma lite mat. Man ska inte fa lysande ideer nar man ar pa lyset. Jag tappade tallriken pa golvet sa den gick i miljoner bitar. Nar jag sen skulle ta upp det sa skar jag mig ratt ordentligt i handen och satt istallet och blodde i en kvart.

Sa fragan AR kanske inte hur JAG star ut. Utan hur HAN star ut.

Ja, hur star han egentligen ut med mig?

VAD tittar vi pa?!

Midsummer dream.

Idag koptes biljetten till Myras besok.

Sa om tva veckor har jag BADE Astrid och Myra har. Jag skulle kunna skriva nat moshigt, men eftersom jag ar for cool for det, sa nojer jag mig med det dar.

Vi ska se bade Brighton och London och dessutom ha en STOR midsommarfest dar alla engelska manniskor i mitt liv ocksa kommer narvara. Det blir lite som har ar ditt liv Jenny.

Det ska dessutom bli mycket roligt att se allas ansiktsuttryck nar vi visar dem hur man gor ”Sma grodorna”. Priceless.

Notes to self;

• Sluta bli sa full med Pappanik.
• Sluta sag vad du tycker.
• Drick inte sa du kraks i badkaret.

Mhm, saker blir ALDRIG som jag har tankt mig, det ar bara konstatera. Igar sparkade Pappanik ut mig till puben (eller naja, foreslog att jag skulle ga dit i alla fall… ) for att ta nagra ol och bli pa battre humor.

Min favoritbartender jobbade, sa jag pratade med honom och fick onska musik hela kvallen. Fast efter tva timmar med Queen blev han lite trott. Sa ringde Myra nar jag satt dar med min ol, da fick hela stallet titta pa hur jag hackade luften i smabitar med handen eftersom jag alltid gestikulerar som en djavla trafikpolis nar jag pratar i telefon. Tur jag inte tog olglaset, som Myra foreslog, da hade det blivit mer obra.

Huuuur som helst. Pappanik ringde och var pa vag till dit jag var, sa han ringde och undrade vart han skulle. Sa jag bjod honom pa en ol. Och istallet for att noja mig med de fem jag redan hade haft, sa bestallde jag ocksa en till… det var da allt borjade barka.

Fast han hade ett behov att prata med mig, och jag hade ett behov av att prata med honom. Men vi ar inte sa bra pa att prata, nagon av oss. Inte med varandra i alla fall. Men igar gjorde vi det. Vilket i sig inte ar daligt, men jag kommer fan inte ihag halften…

Jag vet att vi konstaterade att vi ska till IKEA pa sondag och att det har ar mitt hem och det ska jag ocksa kanna. Jag vet ocksa att jag berattade att jag hade hort Mormor Elak och Farmor Mys diskutera (vad de tycker) min inkompetens. Jag sa ocksa att jag var grymt besviken pa Farmor Mys, av Mormor Elak forvantar jag mig inget annat, men ja… Kommer inte ihag vad han sa om det.

Men jag har vaga minnen av manga bra saker. For jag kommer ihag att jag fick en aha-upplevelse. Sa han TYCKER om mig liksom, typ. Jo, det gor han.

Jag sa ocksa att jag hade blivit erbjuden mycket battre jobb med mer lon och mer fritid. Sedan lade jag dock till att jag aldrig skulle ta nat annat, eftersom jag inte vill ha ett annat jobb, jag vill fa det har att funka om jag sa ska bli graharig pa kopet. Dar rok forhandlingen. Bra Jenny.

Fjortisfull pa en torsdag med chefen… Var det sa ni forestallde er mig, mamma och pappa?

Imse Vimsig Nanny.

Idag ar bara en san dag.

Det regnar inombords. Jag ar trott. Less. Anti. Orkeslos. Trakig. Tjurig. Obstinat.
Jag vill be om ursakt till hela varlden for mig sjalv.
Jag kanner inte igen den har personen.

Men det finns ljusglimtar.

Pappanik ringde hem fran jobbet, bara for att fraga hur JAG mar.
Jag laste det har hos Myra.
Pappanik gav mig ocksa en liten bonus i en mycket uppskattad form. (Nej, inte det!)
Mammas sambo skickade filmklipp fran nyar med en mycket glad och onykter mig sjalv, och det varmer i hjartat att se min familj och paminner mig om den manniska jag faktiskt AR.
Bara tva veckor tills min kara Astrid kommer hit. 

Imse Vimsig Nanny
Klattrar upp ur sangen
Ner faller regnet,
Trycker henne ner igen
Upp stiger vanner,
och spolar bort allt regn.
Imse Vimsig Nanny
Klattrar upp igen.

Kalas-VM.

Barnkalas har i det nya landet ar inte att leka med, speciellt inte nar Mormor Elak tycker att det ar en tavling. Hon var tydligen fortfarande fortfarande forolampad seda Syster Elaks kalas, da min tarta blev hysteriskt uppaten och ingen rorde hennes.

Igar kom hon med en chokladskapelse i form av ett tag. Hon maste ha jobbat i timmar pa den. Hon var har i 8 TIMMAR. Och i snitt levererade hon tva forolampningar i minuten. Om allt. Syster Elak hakade pa, och jamforde Lilleman med ett barn som svalter i Afrika. Man behovde inte vara rymdforskare for att rakna ut att jag skulle fa igen for att Lilleman tycker om mig. For det ar ju mitt fel. Jag ska borja lata honom springa med bajsblojor sa han slutar. De skulle faktiskt ma battre av det. Jag har, HELT ARLIGT, aldrig i hela mitt liv stott pa mer egoistiska manniskor an de tva. De far mig att ma illa.

Barnen som kom hade i alla fall hysteriskt roligt. Lilleman sprang runt och stoltserade med sina leksaker, och delade ut pussar till hoger och vanster. Foraldrarna minglade och pratade blojor och bananer. Jag pratade om incest och acklig engelsk mat. De at cocktailkorvar, sandwichar, munkar, godis, frukt, chips och kakor.

Naja, ska inte traka ut er med mer detaljer, men need I say that min tarta blev hysteriskt uppaten, och Mormor Elaks forblev orord?

Nasta ar kommer bli kul!

Moahah. Ha.

Vad roligt vi kommer ha idag. Pa Lillemans kalas.

Alla barnen kommer springa runt och leka, skratta sa de kiknar och forsoka smalla sa manga ballonger som mojligt. Foraldrarna kommer prata blojor och vilken mat som ar nyttigast och huruvida man ska ge barnen saft eller vatten.

Jag kommer springa runt som en god vardinna, vara livradd for alla barn med ballonger och knappt kunna formulera en hel mening eftersom jag var upp till nast intill morgontimmen och donade.

Alla kommer le.

Sedan kommer stunden da jag tar fram tartan.
Det kommer bli knapptyst – foraldrarna kommer titta skamset ner i golvet, barnen kommer skrikande slanga sig i deras trygga famnar.

Titta har, sa forstar ni varfor;

 Sahar avsag jag att den skulle se ut.

 Sahar blev den.

Jag SKULLE gora den vanliga Thomas, men skapade det barnatande loket from hell och jag visste inte ens att jag hade det in me!